Det är ju alltid svårt att beskriva sig själv, men här kommer iallafall ett par olika kännetecken som nog är ganska typiska för oss. Vi tror att församlingen ska fungera som en familj. Vi har alltid betonat hemmen som en viktig del. Många samlingar och träffar sker i hemmen och vi försöker bo nära varandra så att vi kan träffas naturligt och ofta. Församlingen har aldrig ägt några lokaler. I början kunde vi ha alla samlingar i hemmen, men rätt snart uppstod ett behov av litet större utrymmen. Vi har då kunnat utnyttja allmänna lokaler i området. Under flera år var en liten röd stuga mitt på området vår gudstjänstlokal. När den blev för liten har vi använt en större föreningslokal som kallas Hammarhörnan, där det finns plats för ca 100 personer.
I den samlingssal som vi använder till gudstjänsterna finns ett stort halvcirkelformat fönster som vetter rakt ut mot skogen. För att vara en klubblokal i en förort är det inte så tokigt!
Den stora lokalen kan vi av naturliga skäl inte använda riktigt när som helst, och dessutom är den ofta för stor för mindre gruppsamlingar. Vi har därför valt att också hyra en vanlig lägenhet som vi kan disponera helt efter eget tycke. Genom att slå ut ett par väggar har vi fått en perfekt plats för ungdomsgrupper, söndagsskola, planeringssamtal, m.m. Dop är ju förstås en härlig fest. Eftersom vi inte har en lokal med dopgrav så döper vi ofta i en sjö på sommaren. Flera gånger har vi fått låna lokal av andra församlingar, och några gånger har vi till och med använt badhuset.



Församlingen har under sina 30 år aldrig haft några anställda! Vi har istället ett pluralt ledarskap (flera stycken ledare). Vi kallar dem äldste, eftersom det är den beteckning som bibeln använder (framförallt 1 Tim 3). Dessa ledare har heltidsjobb vid sidan om för att försörja sig själva och sina familjer. Det finns naturligtvis nackdelar med ett sådant system. Man hinner tex inte lägga ner lika mycket tid på församlingslivet som om man var heltidsanställd. Vi tror inte alls att det är fel att som tex pastor få betalt för det arbete man gör. Ändå ser vi flera fördelar med vår lösning som gör att vi faktiskt valt att fortsätta så. Ett skäl är förstås att det är det en billig lösning. Församlingen har ingen stor ekonomi och skulle ändå inte klara av att understödja någon ledare på ett meningsfullt sätt. En större fördel är att klyftan mellan anställd ledare och övriga medlemmar inte blir så stor. Alla vet om att vi får hjälpas åt med alla uppgifter för att vi ska kunna leva vidare. Dessutom ligger det en stabil trygghet i att vara flera jämbördiga ledare som kan styrka och komplettera varandra. När man nämnt att vi inte äger några lokaler och inte har några anställda så förstår man snabbt att vi inte har någon komplicerad ekonomi! Däremot tror vi att givandet är en viktig princip ändå, så vi ger så mycket vi kan och låter det mesta av pengarna gå till flera missionsprojekt som vi stöder regelbundet. Kan man vara en församling utan att tillhöra ett samfund? Ja vi tror det. Samfunden är ju en ganska modern idé som kom till av praktiska skäl. Församlingar av liknande inriktning och bakgrund hade ett behov av att stödja varandra på olika sätt. Det visade sig naturligt att organisera detta i "församlingsnät", det som idag kallas samfund.
De första åren var vi så upptagna av att förverkliga våra egna idéer och visioner att vi inte prioriterade gemenskapen med andra troende. Vi börjar nu alltmer förstå hur viktigt det är att ha gemenskap med andra församlingar för att kunna utbyta erfarenheter, uppmuntran, korrigering och stöd.